BLOGG B

BLOGG B: ETIK i MEDIERNA

Spelreglerna hos media – hur mycket ska man avslöja?

Det är svårt med etik i media och det kommer bara att bli svårare och svårare med tiden och fler diskussioner kommer att behövas för att avgöra vad som är rätt och fel att publicera. Det kretsar så extremt mycket information överallt, framför allt på nätet att den personliga integriteten börjar ifrågasättas mer och mer. Alla sidor börjar bli länkade till varandra och olika företag tar hjälp av andra för att skräddarsy något erbjudande till just dig som kan poppa up som en google adword eller ibland till och med som e-mail. Redan då känner man sig lite utsatt och tvivlar på om detta som görs är tillåtet på riktigt? Det får mig att tänka på hur mycket värre det måste kännas för personer som är oskyldiga blir utsatta som misstänkta i media och hur det känns när deras namn och bild publiceras?

Är man skyldig, ja skyll dig själv men är man oskyldig vad händer då? Media borde inte fungera som polisens förlängda arm. De har inte den kunskapen och tidningar publicerar bara för egenintresse. De publicerar det som de tror kommer att intressera läsarna och inte att nu kanske de hjälper en brottsling att åka fast. Egenintresse kan leda till fel konsekvenser.

Via media kan information spridas snabbt och enkelt och det kan vara gynnsamt när man letar efter en misstänkt då vittnen eller allmänheten kan se att hjälp behövs och på så vis agera. Alltså håller jag med Stig Hadenius där han menar att eventuella vittnen som inte insett att de sitter inne med värdefull information skulle bli medvetna om det.

Men det är som med allt, finns fördelar och nackdelar men i detta fall måste man noggrant överväga vilket som skulle få mer förödande konsekvenser, att hänga ut fel person eller inte hänga ut någon, att tro sig förhindra fler mord eller provocera till flera?

Om man råkat publicera namn och bild på fel person, inte den som är ansvarig för brott i dessa fall då kan man göra en rättelse. Men frågan är hur många som kommer uppmärksamma den och den inte står på framsidans löpsedel i Aftonbladet. Visst borde man förstå att om ett nytt namn och ny bild dyker upp så var den förgående misstänkte oskyldig men ska det behöva vara så att man kanske ser olika ansikten i tidningar varje dag och kanske är skadan redan gjord för den oskyldige. Men i de fallen man är tvärsäker som med Breivik till exempel då tycker jag det är rätt att publicera namn och bild. Medan tunnelbanerånaren är ett mer tveksamt fall. Om nu media hjälpte polisen att hitta rånaren så kanske det var rätt att publicera namn och bild. Men samtidigt skulle ju inte media agera som polisens förlängda arm. Man kanske måste göra lite grundlig research och statistiskt se hur många gånger media hjälp polisen att ta fast rätt person och om polisen skulle ha klarat det på egen hand och hur mycket längre tid hade det då tagit. Men det blir ju självklart motstridigt att i vissa fall är det okej att publicera namn och bild och i andra fall inte okej. Någon gräns måste dras och kanske borde de etiska reglerna för press, radio och TV utökas och bli mer detaljerade så att medierna kan lättare veta vad som är rätt eller fel.

I vissa fall kan namnpublicering hjälpa och inte andra fall förvärra att den misstänkte åker fast och att brott förhindras. Om fel person hade utpekats för tunnelbanerånet då hade troligtvis den mannens liv förstörts för en tid framöver. Men så fort en rättelse kommit på plats och allmänheten tagit del av den borde så småningom mannens liv återgå till det normala. Och som spelregel 14 säger: Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Alltså borde en misstänkt betraktas som oskyldig men i allas ögon blir den misstänkte alltid skyldig på en gång.

Dock finns ett steg som är värre än fel publicering och det är att dömas fel, bli skyldig till ett brott man ej begått. Detta togs nyligen upp i Skavlan på SVT 1 där en man blivit dömd för en våldtänkt och satt i fängelse i 20 år. När mannen fick reda på att DNA skulle kunna påvisa om han varit den skyldige till brottet eller ej så ville han göra ett DNA test. Det visade sig då att han var oskyldig och han blev frisläppt. Men där kan vi prata om hur fel det gått o hur den här mannens liv förstörts.

Media var inte inblandat i det här så vitt jag vet men grejen är att det var rätten som dömde fel. Därför kan media publicera hur mycket bilder och namn de vill men det kommer alltid vara domstolen som i slutändan har sista ordet. Det är dessutom domstolen som kan mer direkt hindra att fler mord begås eller inte. Det ska inte vara medias uppgift.

Därför håller jag med Börge Hellström som säger att han tror inte att namnpubliceringar i tidningar och på tv hindrar sexualförbrytare från att återfalla i brottslighet. Tvärtom. 

Jag tänker att det behöver ju inte vara pga. media att vissa faller tillbaka i brottsligheten. Det finns ju fler faktorer som spelar in. Det är inte ett kausalt samband, där A: s inverkan orsakas av B utan det rör sig säkert om faktorer som C,D,E,F,G osv. Därför tycker jag det är fel att dra slutsatsen om att namnpublicering hade gjorts så kunde man ha förhindrat mordet på Engla.

Det journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén säger att anhöriga blir utsatta och kan bli mobbade är ju givetvis tråkigt att höra. Men det blir en moralisk tvist, för det är ju inte bättre att brottslingen begår fler brott och mördar mer folk bara för att det finns risk för att de anhöriga blir mobbade. Kanske går det inte att dra den här parallellen för det rör sig om olika saker men jag kan ändå inte låta bli att tänka på det här viset.

Kanske ska man dra gränsen för hur allvarliga brotten är. När det gäller Ronaldino fanet så var det inte allvarligt men när det gäller Englas mördare eller tunnelbanerånaren så var det allvarligare brott. Generellt sätt skulle man även kunna börja kasta in nyhetsvärdering i det hela och utifrån det bestämma om namn och bild bör publiceras eller inte.

Allmänheten kan bli mer delaktig och hjälpa till och det är ju en fördel. Dock kan den misstänkte själv följa vad som skrivs om personen i media och på så vis bli varnad om polisen är på rätt spår att hitta personen eller ej. Det kan bli som i en amerikansk action där den misstänkte följer nyheterna och vet exakt vad som sägs och kan på så vis hålla sig undan eller garva för att polisen är på helt fel spår och misstänker någon annan. Allt är möjligt.

Tvetydigheten i medierna kan förvirra läsarna, vem ska man tro på, vem framhåller mest sanning och vem vill bara sälja fler tidningar?

Det är svårt att säga hur mycket som är relevant att berätta om de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet. Särskilt med tanke på att olika tidningar har valt att gå olika långt med relevansen. Vad spelar det för roll om jag säger att det kvällsposten gjorde var rätt, inte avslöja för mycket när Aftonbladet avslöjade allt. Vi är nyfikna av oss och man lockas alltid till att läsa om lite hemskheter tyvärr. Men finns det information som medierna håller på och inte vill avslöja så ifrågasätter vi det inte för vi kanske rentutav inte vet att medierna i själva verket vet mer än vad de skriver. Men då måste medierna vara överens och inte börja avslöja olika mycket.

Spelregel 10 säger: Framhäv inte berörda personers ras, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet eller religiös åskådning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Men medierna har tolkat detta olika.

Om olika tidningar och andra medier fortsätter att publicera på olika sätt dvs. väljer att avslöja olika mycket som kontrasten mellan Kvällsposten och Aftonbladet, där Aftonbladet avslöjat betydligt mer kommer det ju knappast spela någon roll vem som avslöjar vad. De som läser kvällsposten kan sedan lika gärna läsa Aftonbladet och då veta så mycket mer. Vad blir då vitsen att vissa medier väljer att undanhålla vissa detaljer som är känsliga medan andra medier gör det? Visst har man alltid varit skeptisk till trovärdigheten hos Aftonbladet, de känns verkligen som en tidning som bara vill sälja lösnummer och förstorar upp allt för att locka till sig läsare. Så läsare kanske tar Aftonbladets nyheter lite med en klackspark och i detta fall inte trodde fullständigt på det som skrevs men när man får grund för trovärdigheten från andra tidningar då kan man ju slå ihop det ena med det andra och inse att Aftonbladet kanske inte har överdrivit utan berättat mer av sanningen än de andra tidningarna.

Ju mer jag tänker på det hela inser jag att medierna är ganska sluga och försöker nästan skylla ifrån sig med meningar som: Vad är intressant för våra läsare? Om Aftonbladet alltså tror att deras läsare vill veta precis allt och få veta identiteterna på dessa två killar som mördat den 26 åriga homosexuella mannen så ska läsarna få veta det.

Enligt de etiska reglerna för press, radio och TV ska journalister respektera den personliga integriteten: Spelregel 7: Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

Aftonbladet kan ju inte skylla på oss läsare att VI vill veta sådant och därför är det okej att publicera. De måste ju tänka mer på den personliga integriteten och vad som är rätt och fel.

Därför känns mer som en ursäkt när tidningar säger att de tänkte på vad deras läsare ville ha än en motivering till varför man handlat på ett visst sätt.

Givetvis kan man spinna vidare på det här och börja generellt sätt ifrågasätta den personliga integriteten i och med Internet eran där man efter lite research kan luska fram otroligt mycket information om olika människor. Det är som Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet säger: Vi har en ny offentlighet, det är inte monopol på den.

Ålder, adress, telefonnummer är bagateller och lika enkelt blir det att hitta identiteter på gärningsmän eller de drabbade om medierna ger mycket information i sina nyheter. Några sökord på google och gärningsmän kan bli hittade, särskilt i detta fall då en av killarnas blogg var enkel att spåra.

I slutändan inser jag att jag är lika förvirrad nu som från början över vad jag tycker trots att jag försökt ta ställning till de olika frågorna. Ibland håller jag med vad media gör och ibland inte och jag tror det i längden beror på vad det är för brott och hur stort värde det ligger bakom att publicera namn och bild för att hjälpa polisen få fast brottslingar. 

BLOGG A

BLOGG A - NYHETSVÄRDERING

Första nyheten: Utvisningshotade Hadille, 2 år.

Denna nyhet har centrerat i många olika media under två veckors tid nu. SVT skriver att övergiven tvååring hotas av utvisning. Flickan Hadille har fått bo hos en familj i skånska Broby i Sverige. Men nu vill Migrationsverket utvisa flickan från Sverige dock vet ingen var hennes riktiga mamma och pappa finns. Denna nyhet har väckt starka känslor hos många svenskar. Tiotusentals har engagerat sig genom inlägg på de sociala medierna Twitter och Facebook.

Via Expressens hemsida kan man skriva under ett upprop för Hadille. Utav de tiotusentals människor som engagerat sig är det många kända namn som öppet visat sitt ogillande av detta agerande från Migrationsverket och skrivit på namnlistan. Även på riksdagens hemsida kan man hitta en interpellation om Hadille.

Den 25: e september skrev Metro i Stockholm om att Migrationsverket utpekas som lögnare, de skyller ifrån sig på socialnämnden i Lund att de inte sökt efter tvååriga Hadilles biologiska föräldrar. Metro fortsätter att skriva att Hadille nu får stanna i Sverige tills Migrationsverket hittar den biologiska mamman.

Nyhetsvärdering:

Varför har denna nyhet blivit så stor kan man undra? Jo det ska jag tala om för er!

Låt mig presentera VINKELN, en teori av Björn Häger i boken Reporter, en grundbok i Journalistik där han säger att det finns sju sätt att se på händelser och det är så man värderar en nyhet.

Denna nyhet har stor betydelse. Visst det rör sig bara om en enda person men eftersom det här är ett barn vi talar om så får det automatiskt större betydelse. Det hade inte blivit en större nyhet för att det varit fler barn som skulle utvisas från Sverige. Kanske skulle nyheten tonas ner en aning om det rörde sig om ett mycket äldre barn som faktiskt skulle kunna klara sig själva i sitt hemland men barn är barn och därför är denna händelse av stor vikt oavsett. Att det dessutom handlar om utvisning är ett tungt ämne som berör.

Det är en ovanlig händelse som skett. Här pratar vi om en stackars två-åring som ska utvisas för att ensam vara i Frankrike. Jag har en lillebror som är åtta år, så jag minns tillbaka hur små och hjälplösa tvååringar är. Finns ingen chans att de klarar sig själva och samtidigt är de i den åldern att de skulle kunna minnas något av den här resten av sitt liv, en väldigt traumatiskt händelse som kan sätta spår och leda till stora komplikationer senare i livet. Samtidigt så verkar vi svenskar vara så öppna mot utlänningar och välkomnar i princip alla från alla delar av världen. Det är därför även icke normalt att vi inte kan låta en liten flicka på två år stanna i vårt land när hon redan har en fosterfamilj och trivs bra hos dem.

Det här händer i Sverige, mitt framför ögonen på oss, så absolut är det nära oss. Närheten bidrar mycket till att nyhetsvärdet är högt.

Det återfinns en stark konflikt mellan vad som är rätt och fel. Är det rätt att utvisa en tvååring ensam till Frankrike då flickan redan har en fosterfamilj i Sverige. Är det fel att behålla en icke svensk person om det finns chans att den biologiska mamman kan ta hand om flickan i Frankrike. Det är dessutom en konflikt mellan vad som är bäst för flickan och vad reglerna säger. Migrationsverket måste dessutom ha räknat med att svenska folket inte skulle låta denna nyhet gå förbi omärkbar utan att ett uppror skulle uppstå. Då det rör sig om flera starka konflikter i en och samma nyhet ökar nyhetsvärdet avsevärt.

Det är inte direkt elitpersoner som är iblandade i händelsen. Nyheten skildrar en vanlig flicka och en myndighet. Dock har elitpersoner engagerat sig i detta och lyft fram sin åsikt och protest. Till exempel programledaren Martin Timell och Renée Nyberg, författaren Katarina Wennstam, idrottslegendaren Patrick Sjöberg, sångerskan Loréen samt krönikören Marcus Birro har engagerat sig. Även politiker har tagit ställning till denna händelse, till exempel har miljöpartiets språkrör Åsa Romson sagt att det är en orimlig bedömning och orimligt beslut. På grund av denna elitmedverkan har den här nyheten ökat mycket i värde.

Denna nyhet är lättbegriplig. Vi förstår vad Migrationsverket har beslutat och vad som blir följden av detta. Dock man det vara extremt obegripligt varför Migrationsverket agerat på detta sätt men det hör inte till om nyhetsvärdet ökar eller inte.

Att barn blir utvisade ur Sverige har ju förekommit tidigare, alltså är det inte helt nytt. Det händer lite då och då tyvärr. Men om jag minns rätt så var de barnen äldre vilket inte ger det hela rättvisa men det finns större chans att barnen klarar sig i sina hemländer än en tvååring.

Sist men inte minst kan man till viss mån tillämpa teorier av Bengt Johansson i hans studie ”Vid nyhetsdesken”. Man pratar ofta om att nyheter ska beröra (Bengt Johansson, 2008). ”Det är något som ingen från början känner till men som berör många”, berättar en redaktör i Johanssons studie. Denna nyhet om tvååriga Hadille kände ju många inte till från början men som sannerligen berört många.

                     

Ser man till VINKELN teorin och att mycket av punkterna ökar nyhetsvärdet tillsammans med beröringskriteriet så är det självklart att medierna tagit upp denna nyhet och gjort den till en så stor nyhet under en längre period. Och än har vi inte sett slutet på denna nyhet. Nu kanske det inte kommer hända så mycket, då flickan får vara kvar i Sverige för tillfället och bo hos sin fosterfamilj. Migrationsverkets sökande efter den biologiska mamman kanske inte är det mest intressanta att läsa om varje dag. Men den dagen de hittar henne och ett beslut ska fattas igen då kommer denna nyhet bli stor återigen.

Andra nyheten: Förre hundägaren stal hunden Nanook och nu är den spårlöst försvunnen

Denna nyhetsartikel är tagen ur den lokala tidningen Mitt i Södra Roslagen, tisdagen den 25 september 2012.

Den lokala tidningen kommer ut en gång i veckan och den är ungefär lika tjock som Metro tidningen. Ibland kan tidningen ha intressanta nyhetsartiklar. Men bland undrar man verkligen var i all sina dar har de fått fram visst material och att ingen bryr sig om vissa nyhetsartiklar som bara är rent utsagt tråååkiga.

Det är just därför jag valde en artikel ur den lokala tidningen för att se om man kan förstå sig lite mer på varför redaktionen valt att publicera en viss artikel.

Bästa verktyg för denna analys blir återigen VINKELN av Björn Häger.

Först lite bakgrund kring artikeln: Hunden Nanook stals från nuvarande hundägarna av förra ägaren. I tingsrätten blev domen att nuvarande hundägarna ”har bättre rätt till hunden” och att förra hundägaren skall lämna tillbaka hunden. Kvinnan vägrade detta och strax därefter försvann hunden och har nu varit borta i två år. Den nuvarande familjen berättar hur nära de var hunden Nanook och att de ständigt letar efter den och även erbjuder en hittelön till den som hittar hunden.

Den här nyheten har inte så stor vikt då den berör en enda familj och hund. Dock ser många sina husdjur som sina barn och fäster sig vid sina hundar otroligt mycket och för de skulle nog den här nyheten ha större vikt. Själv har jag aldrig haft hund så jag kanske inte ser detta som värsta nyheten men jag erkänner att man lider med familjen som letar efter hunden.

Det kan lätt ses som icke normalt att stjäla någons hund och när tingsrätten väl beslutat att hunden ska lämnas tillbaka så vägrar förra ägaren, det är ännu mer onormalt. Men det är inte onormalt att hundar försvinner, det händer nog ganska ofta men tas inte upp i tidningar i så stor utsträckning. Men nyhetsvärdet ökar på grund av kvinnans konstiga agerande med stölden och vägran att återlämna hunden.

Denna nyhet känns nära för Österåkersbor men dock inte för andra i vare sig Stockholms län eller resterande delar av Sverige. Alltså skulle man stoppa denna nyhetsartikel i Aftonbladet skulle nyhetsvärdet sänkas, särskilt om någon i södra Sverige läste artikeln. De skulle inte ens veta att Österåker är en skärgårdskommun i norra Stockholm.

Nyhetsartikeln berör en tidigare konflikt mellan de olika hundägarna till Nanook. Förra hundägaren stal hunden från en inhägnad på nuvarande ägarnas gård. Men i dagsläget är det mer ett bekymmer än en konflikt att hunden är spårlöst försvunnen. Därför är nyhetsvärdet ganska lågt.

Det finns inga elitpersoner iblandade i denna händelse. Det rör sig endast om en vanlig familj och deras försvunna hund. Det kan finnas en chans att hunden Nanook ökar nyhetsvärdet en aning då hundar är ju en människas bästa vän och vi känner alltid mycket för dessa söta djur.

Denna nyhet är inte så lättbegriplig. Förra hundägaren stal en hund från nuvarande ägare, varför? Det får vi inte reda på då kvinnan har valt att inte svara på några frågor. Obegripligheten ökar när vi inte heller får reda på varför kvinnan inte ville lämna tillbaka hunden när till och med tingsrättens dom har sagt att hunden skall vara med sin nuvarande ägare. Det skulle ha varit intressant att i denna nyhetsartikel få reda på varför kvinnan agerat som hon gjort, har det med en besatthet för hunden att göra eller har hon någon sorts separationsångest och kanske är lite psykiskt sjuk? Nyhetsvärdet skulle ha ökat om dessa frågor besvarats och gjort nyheten mer lättbegriplig.

Detta kan inte riktigt ses som något nytt, att hundar försvinner är inte något nytt tyvärr men det tas däremot inte upp så ofta i media. Vad beror det på kan man ju undra? Det kan bero på att det finns mycket ”viktigare” nyheter. Men för en lokaltidning som denna verkar denna nyhet vara just viktig eller så händer det inte så mycket i södra Roslagen och därför måste redaktionen ”fylla ut” tidningen med sådana nyhetsartiklar som denna.

När det gäller nyhetsvärdering finns det i princip två grundläggande styrfält som är centrala för journalistiskt nyhetsurval (Johansson, 2004). Det första handlar om vad publiken vill ha, det kan ses som ett marknadsmässigt styrfält och handlar uteslutande om vad man tror att publiken efterfrågar (Johansson, 2008). I det här fallet vill troligtvis Österåkersborna ha denna nyhet eller det tror i alla fall de som jobbar med tidningen. Det andra styrfältet är mer ideologiskt och handlar om vilka nyheter publiken bör/bör inte ta del av. Detta styrfält är mer logiskt i detta sammanhang. Nuvarande hundägare kan genom denna artikel få uppmärksamhet från Österåkersborna att hjälpa till att leta efter hunden, särskilt då en hittelön lovas till den som hittar hunden. Alltså skall publiken i allra högsta grad ta del av denna nyhet när man ser till syftet med letandet.

Sammanfattningsvis kan man säga att denna nyhet har ett ganska lågt nyhetsvärde men ändå fungerar lokalt då den berör och det finns ett syfte med att ha med den, hjälpa till att leta efter hunden.